Tänkte dela med mig lite av mina tankar bara. Av min insperation till er. Det måste inte handla om träning, utan just om det som insperar dig! För mig insperar träning och därför kommer jag skriva om träning nu. Läs inte om du inte tycker att det är intresant. Det här inlägget är mest till mig. En pepp till mig själv, beröm.

Jag mår bra, visste ni det? Visst jag är stressad och mitt hår är helt tossigt men innerst inne mår jag bra. Det jobbigaste med min, resa, är att jag går upp i vikt hela tiden. Det är något som verkligen tar i, trots att jag vet att jag inte är ett dugg tjock. Siffrorna på vågen har alltid varit något negativt, något tjockt. Kanske är det därför jag känner att det är jätte jobbigt att ställa sig på vågen för att det är större siffror varje gång. Men det är muskler, inte fett. Muskler väger mer än fett men tar mindre plats. Det försöker jag tala in mig, men det är skitsvårt. Det är skitsvårt att låta bli vågen också.

Om fyra dagar har det gått två månader sedan jag åt bröd senast. Och med bröd menar jag typ orginalrost, sånt där frukostbröd som alla trycker i sig flera gånger om dagen. Min plan från början med de här två månaderna var att den 8 Mars börja äta bröd igen, men nu känner jag att jag inte vill. Vill jag så kommer jag göra det, för jag vet trots allt att jag kan klara mig utan det. 

Det lätta med att äta bröd till frukost är att det tar någon minut att fixa till det och man vet alltid vad man kan äta till frukost. Utan bröd blir det helt plötsligt svårare. Att äta yoghurt varje dag, samma smak, märke och samma musli är tråkigt. Men samtidigt så ledde det till att jag provat många nya saker att äta till frukost. Vilket jag gillade!

 

Och nej, jag har inte varit helt utan bröd. Knäckebröd har ibland slunkit ner ibland till frukost och till lunch när skollunchen har varit äckligt men det är så himla mycket bättre än vanligt mjukt bröd. Sen så jobbar jag på burger king och det gör att jag äter mycket hamburgare, med bröd. 

Sedan jag började sluta äta bröd (haha va?) så mår jag mycket bättre. Jag ser bättre resultat med min träning och jag äter mindre onyttigt än vad jag gjorde förut. 

Jag kan. Jag kan! 

 

Jag tror att man kan vara sockerberoende. Jag tror att jag är det. Allt det onyttiga är liksom super gott, men min mage tycker inte om det. Äter jag chips slutar det med att magen krampar. Vi ska inte stoppa i oss skit, ändå gör vi det. Jag gör det. Det är inte värt det.

 

Vi alla har det där idealet om hur vi vill vara utanpå, innuti och mot andra. Vill man komma i form kan man inte leva på en chipspåse om dagen, pizza en gång i veckan och 7 hamburgare om dagen. Det funkar inte. Kroppen mår inte bra av det. Men man kan ändå inte förbjuda sig ifrån att göra misstag. Oavsett vad det handlar om. Jag vet, jag har tränat i ett år. Förbjuder man sig själv ifrån att äta något onyttigt alls slutar det oftast med att man istället vräker i sig av det goda. Som jag sa, man får göra misstag. Vill jag ha chips en kväll äter jag chips. Men det ger mig motivationen att göra ännu hårdare på gymmet vid nästa besök där.

Är det svårt att göra en livsstilsförändring? testa dig själv. Ha en dag där du äter onyttigt och känn efter hur du mår efter en måltid. Låt sedan dagen efter bestå av endast nyttig mat och känn efter hur du mår då. Det är skillnad i kroppen. Man orkar mer när man äter nyttigt. 

Jag äter inte helt felfritt, jag äter vad jag vill. Men jag äter mer nyttigt. 

 

 

Vet ni vad jag längtar mest till? Den dagen jag äter mjukt bröd för första gången efter det här uppehållet. Jag är så nyfiken. Kommer det vara lika gott? Vad kommer min mage tycka om det? Jag ska äta på subway. Jag längtar verkligen! 

Nu vet jag iallafall att jag klarar av något jag vill. Och att jag ser resultat med min träning gör mig ännu mer motiverad.