Ni vet när man kan känna sig sådär... glad. Så att man bara kan börja skratta utan att någon annan vet varför? Så känner jag mig nu! Och när jag väl känner mig så så kan jag börja snacka och ställa konstiga frågor som är så dumma som typ.

Pappa? hur gjorde du för att komma till dina kompisar när du skulle vara med dom?

och sen trodde jag seriöst på att asfalt inte fanns när pappa var liten och de var på 70-80 talet. Så nu vet ni hur jag blir när jag är på det humöret. Har någon samma humör när man känner sig så där?